Tiden räknad i skratt.

Jag vet att jag sagt detta förut. Inte nödvändigtvis i denna så kallade ”blogg” dock. Men jag har fortfarande svårt för att förstå konceptet med tid. Människor i allmänhet säger ju att ett gott skratt förlänger livet. Men dessa människor säger även att tiden går fortare ju roligare man har det. Är det bara jag som ser problemet i det? Kan vi inte bara komma överrens om att vi ska avskaffa begreppet tid? Därmed kanske jag inte behöver lämna in någon form av rapport innan jul eller oroa mig för tentan som ligger och hånskrattar åt mig efter nyår. Är ni med mig? Någon?

Oh no. The king has been transformed.

Alltså… Jag skulle kunna förklara det faktum att jag är ungefär en lika aktiv bloggare som Homer Simpson är en framgångsrik atlet, med att jag sitter och spelar Super Mario 3 och hämtar de magiska trollstavarna för att trolla tillbaka kungarna som blivit förvandlade. Det vill säga när jag väl får lite tid över ifrån det eviga skolarbetet. Men det är faktiskt inte enbart därför. Egentligen är det nog så att jag bryr mig alldeles för lite för att faktiskt komma ihåg att en blogg är någonting som normativt sätt skall uppdateras med jämna mellanrum. Därför ändrar jag ibland datumen när det gått lite för lång tid. Bara för att det ska verka som om jag bryr mig om att skriva oftare än vad jag egentligen gör. Som det här inlägget. Det skrev jag i själva verket den 13:onde december. Men det behöver ni egentligen inte veta.

Om Sauron åkte tåg.

The only way of catching a train I have ever discovered is to miss the train before.
- Gilbert K. Chesterton

Jag är inte en av de där frenetiskt hatande människor som får vansinnesutbrott då tåget är försenat. Jag kan tycka att det är lite olägligt och jag kan definitivt känna mig lite bättre än de tågmänniskor som aldrig kan lära sig att hantera de olika årstiderna så att tågen kan gå i tid. Men jag är definitivt inte en av de människor som med ögon liknande Saurons gormar på de stackars tågkonduktörerna om hur viktigt det är att de kommer fram i tid.

Men när mitt första tåg till skolan är inställt och tvingar mig vänta en timme på nästa tåg… Som sedan tvingas stanna på spåret mellan Hofors och Falun ytterligare en timme på grund av ett fastnat godståg. Kan jag känna att det hade varit en bättre idé att ha stannat kvar i sängen istället för att spendera förmiddagens föreläsning på ett tåg någonstans mitt ute i ingenstans. Trots detta förvandlas jag inte till den onda Sauron som på tågets andra vagn skriker åt tågkonduktören. Jag bara sitter där och känner mig så mycket bättre än de där stackars tågmänniskorna som fortfarande inte har lärt sig vad de ska göra för att köra mellan punkt a och b utan att fastna på vägen.

Livet som en isbit.

Det här är mitt liv som en isbit. Värmen bestämde sig för att sluta fungera. Jag vet inte varför. Kanske hade den en tragisk barndom och kände för att ta ut det såhär i efterhand som det problembarn den visade sig vara. Eller så bestämde den sig helt enkelt bara för att det var dags att ta semester. Hur som helst så spelar det inte sådan stor roll när jag tidigt på morgonen upptäcker att anledningen till att jag fryser så hiskeligt är att det är 14 grader inomhus. Jag bygger mig en igloo och gör upp en eld mitt på sovrumsgolvet. Borrar hål i isen och kikar efter möjliga fiskar att dra upp till middag. Halsar en flaska vodka för att hålla mig varm… Fast egentligen värmer jag bara ett glas oboy, tar på mig en extra tröja, åker till skolan och håller tummarna för att det är fixat mycket, mycket snart.

Say whoff.

Med risk för att låta väldigt läskig tänkte jag väcka en diskussion kring det faktum att hundar nämns hela 18 gånger i bibeln, medan katter inte nämns en enda gång. Nej, jag har inte frenetiskt detaljstuderat bibeln för att finna någon form av märkligt mönster som skulle förklara meningen med livet. Det var bara någonting jag läste på google. Men jag kan inte låta bli att undra, ponera att bibeln till viss eller hel del skulle vara sann (nej det är inte min åsikt, jag skrev faktiskt ponera). Betyder det i sådana fall att katter är djävulens onda hantlangare, eller bara det att gud helt enkelt är något mer av en hundperson?

Bara för att vara på den säkra sidan.

Det är inte det att jag har någon form av märklig fobi för tid eller klockor överlag. Det är bara det att jag har börjat titta på Heroes, och det är detta som är orsaken till att jag misstänksamt sneglar mig omkring varje gång jag hör en tickande klocka. Nu vet jag ju egentligen att Sylar antagligen inte existerar på riktigt… Men det är nog bäst att ta det säkra före det osäkra. Bara utifall att…

Back off man. I'm a scientist.

Jag vill efter föregående blogginlägg belysa att jag faktiskt inte var med för att uppleva storheten som inträffade 1984. Nej, ärligt talat kom jag ju inte ens in i bilden förrän 4 år senare och upptäckte inte den riktiga betydelsen förrän en kort period sedan. Men jag tycker faktiskt det räknas även om man är några årtionden försent. Jag har faktiskt varit upptagen med att försöka växa upp. Förövrigt skulle jag framtill en kort tid sedan ha funnit Ghostbusters väldigt skrämmande. Jag tycker fortfarande det är lite läskigt hur en person kan förvandlas till en galen hund som från början var en sten och sedan blir till kol med personen kvar inuti… Jag skulle dock inte tacka nej till Dr. Raymond Stantz coola Ghostbusters kikarebrillor (ja, det är ett ord nu).

I’m just saying…

Who you gonna call?

When somebody asks you if you're a god, you say yes.

Jag tänkte uppmärksamma att de helt enkelt inte gör kvalitetsfilmer som Ghostbusters längre. Sedan insåg jag att jag läst att det ska komma en Ghostbusters III någon gång i framtiden. Kanske var det till och med 2012. Där föll alltså hela konceptet med att jag skulle uppmärksamma avsaknaden av dessa kvalitetsfilmer. Men kan det någonsin bli lika fantastiskt som 1984? Jag vet inte kära bloggläsare... Jag vet inte.

We came. We saw. We kicked its ass.

Lets get dangerous.

Det är inte det att jag håller på att få ett mentalt sammanbrott. Det finns faktiskt andra anledningar till varför man kan lyssna på theme-låten till Darkwing Duck på repeat. Den är ju ändå ganska svängig.

Tweet till Gud.

Jag hörde två personer samtala om vad de skulle ställa för fråga till Gud om de enbart fick fråga en sak. (Ja, ungefär som den där låten med Joan Osborne). Det var stoartade frågor om krig, kärlek och meningen med livet som flöt fram ur deras diskussion. Konversationen dröjde sig kvar i mitt bakhuvud och ledde till att jag själv också tänkte till angående ämnet:

Hej Gud,
var det meningen att elefanten skulle se ut som den gör, eller var det faktum att den äter med hjälp av sin näsa en olyckshändelse?
Hälsningar från mig

Jag försöker dock fortfarande att slipa på den sista meningen. Hur avslutar man egentligen en fråga till Gud? Kan man skriva Hälsningar från eller borde man vara mer formell? Men förstår Gud förkortningar som m.v.h? Jag antar att jag kunde utveckla det till Med vänliga hälsningar. Men detta förutsätter ju givetvis att Gud inte har Twitter, av vad jag har förstått skulle jag bara få använda mig av 140 tecken då.

För att Willy är vis.

You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are. - Willy Wonka

Carwoman och Washman.

Det finns många definitioner på vad som är sexigt och inte. En vanligt förekommande definition i amerikanska tv-serier verkar vara lättklädda tjejer eller killar som åmar sig i en hög med bilschampo över sina smutsiga bilar. Det är ju bara alldeles för varmt för att tvätta bilen med annat än bikini eller badbyxor på sig, så som vi vanliga människor gör. Hur som helst så verkar dessa tjejer och killar alltid tycka att det är en extremt underhållande sysselsättning att tillbringa en stund mitt i den stekheta värmen med att tvätta bilar.

När jag själv står där i den gassande 28 graders solen och sådär helfräscht genomsvettig försöker att tvätta bort de döda insekterna ifrån mina strålkastare... kan jag inte låta bli att undra vilka dessa ”sexiga” supermänniskorna egentligen är, vilket laboratorium de framställdes i och kanske viktigast av allt… varför har inte någon gjort en tecknad serie om dessa superhjältar ännu?

Kommentarer vore överflödiga.

Den idioten som bestämde att Hippopotomonstrosesquipedaliophobia skulle vara benämningen på rädslan för långa ord, måste ha varit samma idiot som satte in ett s i ordet läspa.

Mardrömmarna om Gossip Girl.

Det är namnet i allas munnar. Vart jag än vänder mig hör jag orden Gossip Girl. Tillslut tröttnar jag på att leva i ovissheten och hamna utanför konversationen varje gång någon får för sig att det är ett lysande tillfälle att föra Gossip Girl på tal. Så jag tar mig med en viss smärta och känsla av skam igenom säsongerna. Efteråt har jag bara en sanning att delge (bortsett ifrån den att Chuck Bass var det enda som fick mig att faktiskt inte ge upp efter andra avsnittet)…

Sanningen är den att Gossip Girl ger mig mardrömmar. Efter att ha tagit mig igenom serien är jag glad att jag numer slipper vakna efter fler mardrömmar om mobbning, inskränkta människor och konstiga klänningar.

Om det låter som en gris och ser ut som en gris så är det antagligen en potatisskalare.

Gick till affären för att leta efter en potatisskalare. Snubben på köksavdelningen tyckte inte att jag behövde en potatisskalare. Han tyckte att jag behövde en teflonpanna. Hans säljargument var att ingenting någonsin fastnar på teflon. Jag hämtade min potatisskalare och lämnade honom med en fråga: Om ingenting någonsin fastnar på teflon, hur får man då teflonet att fastna på stekpannan?

Är hemma igen och minns inte vad jag behövde en potatisskalare till från början.

Får jag ställa en dum fråga.

Så idag var säkerligen den tusende gången jag hörde någon yttra de ökända orden "Och kom ihåg, det finns ingenting sådant som dumma frågor." Jag har hört det från mina vänner, släktingar, bekanta och lärare. Jag har hört det på många olika platser och vid många olika tillfällen. Men den platsen där uttrycket är som vanligast förekommande verkar, utan några undantag, vara i skolan. Det verkar vara få lärare som inte har övat in frasen i sin vokabulär. Jag antar att de har någon kurs tillägnat enbart till begreppet på lärarhögskolan. Men hur som helst, denna gång har jag fått nog. Jag vill höja min hand, avbryta, och eftersom vi ändå är inne på ämnet, ställa en fråga... Jag menar, det är såklart att det finns en drös med dumma frågor svävande där ute i universum.

Om det inte finns någonting sådant som en dum fråga... Vad ställer då dumma människor för slags frågor? Eller råkar alla dessa idioter man dagligen råkar på i olika sammanhang, bara bli oerhört smarta tills det är dags för dem att ställa frågor?

En sådan där slags film.

Jag såg en sådan där slags film för några dagar sedan. Ni vet vilken film jag pratar om. Den med svärden och drakarna och den onda snubben och hjälten som kommer växa upp för att försvara världen mot ondska. En sådan slags film som Sagan om ringen eller Eragon. När jag likt många gånger tidigare satt där och glodde på hur den onda snubben skickade sina trupper för att döda hjälten så slog det mig... Hur kommer det sig att den onda snubbens trupper alltid består av ett gäng skrikande monster som bor i leran tills den onda snubben behöver dem? Vi ser dem så många gånger att vi inte ens funderar över huruvida de är onda eller goda utan helt enkelt förutsätter att vi ska vara rädda för dem. Men ärligt talat... Är de inte lite uttjatade? Vi vet redan exakt hur de ser ut, hur de låter och hur de beter sig. Nästa gång hoppas jag att de tar en lite större kreativ frihet. Nästa gång hoppas jag att det är ett gäng av lila skrikande och fnissande teletubbies som jagar efter vår hjälte. Det mina damer och herrar... vore läskigt.

För att vänner är visa.

Jag: "Vad är det där?"
Vän: "Jag vet inte, men se snygg ut för säkerhets skull."

Tell me what you dream.

Inatt drömde jag att vi åkte ut och fiskade. Väl där var det några andra människor i en annan båt som råkade fiska upp en säl istället för en fisk. I båten förvandlades sälen till en hund som vi bestämde oss för att ta med hem. Väl hemma skulle vi presentera den för vår hund. Varpå den förvandlades till en hamburgare vår hund ville äta upp.

Sigmund Freud sade att "Drömmar är djupsinnigast när de är som mest konstiga." Uppenbarligen hade Freud aldrig drömmar som mina.

Om tidsresor vore möjliga.

Inatt drömde jag att det var tisdag men att jag trodde att det var onsdag. När jag vaknade insåg jag att det var måndag. Är tidsresor möjliga? I sådanna fall upplevde jag det precis.

Du kan tacka mig senare.

Ett känt citat lyder "Innan du kritiserar någon bör du gå en mil i dennes skor." Jag vet att detta kan ses som ett problem för många av er, jag menar... Det är väldigt många saker man måste ha i åtanke. Som huruvida det är höga eller låga klackar och om det är rätt storlek eller väldigt trasiga skor? Men trots dessa väldigt relevanta problemen, så är det fortfarande värt att testa innan du kritiserar någon. Tro mig. Om du verkligen vill kritisera någon bör du gå en mil i dennes skor, på det sättet är du, när du kritiserar personen, på behörigt avstånd och har även hennes eller hans skor.

Screw you superman.

Jag brukar inte bli stressad särskilt ofta. Men idag fann jag mig själv sittandes vid köksbordet, frustrerad över att jag inte kunde få ett papper att flyga med hjälp av min hjärna. Jag antar att det är någon form av stress som får mig att framkalla drömmar om att inneha superkrafter som förmågan att levitera.

Facebook sjukan.

Jag vet inte hur jag ska reagera. När jag mailar min lärare med frågor angående min utbildning och hans svar kommer i form av en inbjudan till att bli medlem på facebook.

Nej facebook, you're not gonna get me.

För att storebror är vis.

Jag: "Varför låter du som en ångbåt?"
Min bror: "För att jag kan."