Om det låter som en gris och ser ut som en gris så är det antagligen en potatisskalare.

Gick till affären för att leta efter en potatisskalare. Snubben på köksavdelningen tyckte inte att jag behövde en potatisskalare. Han tyckte att jag behövde en teflonpanna. Hans säljargument var att ingenting någonsin fastnar på teflon. Jag hämtade min potatisskalare och lämnade honom med en fråga: Om ingenting någonsin fastnar på teflon, hur får man då teflonet att fastna på stekpannan?

Är hemma igen och minns inte vad jag behövde en potatisskalare till från början.

Får jag ställa en dum fråga.

Så idag var säkerligen den tusende gången jag hörde någon yttra de ökända orden "Och kom ihåg, det finns ingenting sådant som dumma frågor." Jag har hört det från mina vänner, släktingar, bekanta och lärare. Jag har hört det på många olika platser och vid många olika tillfällen. Men den platsen där uttrycket är som vanligast förekommande verkar, utan några undantag, vara i skolan. Det verkar vara få lärare som inte har övat in frasen i sin vokabulär. Jag antar att de har någon kurs tillägnat enbart till begreppet på lärarhögskolan. Men hur som helst, denna gång har jag fått nog. Jag vill höja min hand, avbryta, och eftersom vi ändå är inne på ämnet, ställa en fråga... Jag menar, det är såklart att det finns en drös med dumma frågor svävande där ute i universum.

Om det inte finns någonting sådant som en dum fråga... Vad ställer då dumma människor för slags frågor? Eller råkar alla dessa idioter man dagligen råkar på i olika sammanhang, bara bli oerhört smarta tills det är dags för dem att ställa frågor?

En sådan där slags film.

Jag såg en sådan där slags film för några dagar sedan. Ni vet vilken film jag pratar om. Den med svärden och drakarna och den onda snubben och hjälten som kommer växa upp för att försvara världen mot ondska. En sådan slags film som Sagan om ringen eller Eragon. När jag likt många gånger tidigare satt där och glodde på hur den onda snubben skickade sina trupper för att döda hjälten så slog det mig... Hur kommer det sig att den onda snubbens trupper alltid består av ett gäng skrikande monster som bor i leran tills den onda snubben behöver dem? Vi ser dem så många gånger att vi inte ens funderar över huruvida de är onda eller goda utan helt enkelt förutsätter att vi ska vara rädda för dem. Men ärligt talat... Är de inte lite uttjatade? Vi vet redan exakt hur de ser ut, hur de låter och hur de beter sig. Nästa gång hoppas jag att de tar en lite större kreativ frihet. Nästa gång hoppas jag att det är ett gäng av lila skrikande och fnissande teletubbies som jagar efter vår hjälte. Det mina damer och herrar... vore läskigt.