Den dagliga dosen av Fielding och Brand.

Om ni ännu inte har fått er dagliga dos av Noel Fielding och Russell Brand, rekommenderar jag er att titta på The big fat quiz of the year. Noel Fielding och Russell Brand på samma gång = Genialt. Tyvärr kommer jag i ögonblicket inte ihåg vilka år som Fielding och Brand är med, och kanske viktigast; vilka år de är med tillsammans. Men något ska ni ju få leta er fram till själva.

”I just found a chewing gum underneath the chair and was angry for a short while. But then I realised it was me and Russel two years ago. It was like: Who the.. would put that there..? oh that was me..” – Noel Fielding

Det vokabulära geniet Russell Brand.

Jag är inte den som vanligtvis rekommenderar böcker till folk. Men The booky wook är ett vokabulärt mästerverk inte ens jag kan bortse ifrån att nämna. The booky wook 2 står på tur. Det är bara problemet med att jag ska komma ihåg att införskaffa den också.

Mitt liv kommunicerat genom pictionary.

"It's too bad that stupidity isn't painful." - Anton LaVey

Häromdagen förde jag en konversation med en person vars namn ska lämnas onämnt (och som jag förövrigt inte ens kommer ihåg då jag inte känner honom). För enkelhetens skull omnämner jag honom härmed som Mr Stupid. Jag vet inte riktigt hur vi kom in på ämnet, men ämnet kretsade kring vad jag skulle göra till hösten och jag hade förklarat att jag skulle läsa extra kurser om jag inte fick något jobb. Givetvis ville han så som alla överdrivet nyfikna Svenssons veta vad jag skulle läsa och jag förklarade att jag planerar läsa några ytterligare kurser i webdesign och även försöka mig på att läsa finska. Det första gick förbi utan kommentarer, men av någon anledning fann han det senare så roligt att det bemöttes med ett asgarv. "Varför finska? Ska du söka jobb i Finland sen eller vadå?" frågade Mr Stupid. Nej. Jag hade inte planerat att söka jobb i Finland förklarade jag tålmodigt för Mr Stupid. Däremot tyckte jag att det kändes kul att lära mig det i och med att jag har rötter i Finland sedan farmor och farfar och pappa kommer från Finland. Det är här som Mr Stupid faktiskt på allvar förtjänar sitt smeknamn. Han skiner nämligen upp med en innerlig förståelse. "Jahaa, så din far pratar enbart finska, då måste det varit en svår uppväxt för dig när du inte förstod någonting av vad din far sa till dig." Utbrister Mr Stupid medlidande och jag stirrar på honom. Ja. Absolut. Om min far enbart pratar finska förklarar det ju att jag själv inte har lärt mig finska från att jag var liten. Vi har ju givetvis kommunicerat med varandra genom att peka på olika saker under min uppväxt. När det var någonting mer avancerat vi ville kommunicera och vårt pekande inte riktigt räckte till, plockade vi fram ett stort pappersblock och lekte pictionary tills vi kunde anta att den andra förstått vad vi menade. Jag är glad över att vi fått chansen att reda ut det hela en gång för alla. Tack Mr Stupid.

Veckans bedrift.

Veckans bedrift är faktiskt inte att jag på egen hand lyckades skruva ihop den nya skrivbordsstolen. Nej... Däremot det faktum att jag först i mitten av mitt skruvande insåg att det faktiskt fanns en bruksanvisning. En bruksanvisning jag missat totalt från början. Det faktum att jag i mitten av mitt skruvande hittade en bruksanvisning och insåg att jag dittills gjort allting precis så som det var tänkt, det var veckans bedrift.

Om någon skulle undra.

Jag tänker inte befatta mig med verkligheten just nu. Ni hittar mig framför någon tv-serie. Tar ni med alvedon för min huvudvärk får ni också titta... Kanske.

Easy come, easy go.

Mina storslagna planer på vägen till flygplatsen, då jag skulle åka hem, var att skriva ett inlägg om hur min inspiration återvänt. Att jag inte visste huruvida det berodde på de två välskrivna böcker jag malt mig igenom i veckan, om det berott på att jag fått en ordentlig semester för första gången på hur länge som helst, eller om det berodde på något helt annat. Men ärligt talat vet jag inte hur gärna jag känner för att skriva om det längre. Oavsett vilket vokabulärt geni Russell Brand än råkar vara och att jag måste införskaffa Booky wook 2. Nej, jag är inte alls på humör att skriva om hur jag återfick den inspiration som lämnade mig efter att ha tillbringat ett år med att analysera sönder allting som har med skrivande att göra. Istället känner jag bara att jag gått ifrån att känna mig glad och inspirerad till att känna mig som om jag lika gärna kunde ha stannat där jag inte hade alla dessa jävla krav och förväntningar. Där jag inte hela tiden behövde ställa upp till höger och vänster och orka med precis allting utan att få något tillbaka. Kanske kommer lite extra sömn att returnera min inspiration, eller så var det bara dömt att misslyckas som med så mycket annat.